2010.12.13
Blev ungefär 5 timmars sömn inatt i alla fall. Känns lite lättare att tänka när allting inte känns som en tjock dimma.
Gårdagen var kaos. Man kan ju tycka att jag efter alla dom här åren borde ha lärt mig att hantera min panikångest lite bättre – men icke! När den väl slår till så är det precis som att det blir kortslutning i både kroppen och hjärnan. Hela jag kraschar.
Känns skönt att veta att jag har vänner som bryr sig om mig i alla fall. Som inte dömer mig och som inte vänder mig ryggen så fort det blir lite ”jobbigt”. Tack Nils och Jaakko! Ni är bäst!
Pratade även med mamma igår. Min älskade mamma! Det kändes som hon förstod mig. Tack mamma! Jag älskar dig!
♡/S
Kommentera