Jag gråter, spyr, svälter mig själv, skriker – om och om igen…

Jag känner mig helt utmattad – men samtidigt helt klarvaken. Jag vill att tiden ska gå – men samtidigt vill jag bara stanna klockan. Jag vill att det ska bli en ny dag – men samtidigt är jag livrädd för hur den dagen kommer att bli.

Jag är så ensam. Så fruktansvärt ensam.